Militra, the one and only.

Nu kommer det bli 3 underbara dagar.
Jobbar på hemmaplan två av dagarna och tredje dagen är ju nyår.
Då blir det att antingen vara hemma och glo på tv, äta god mat o mysa med hundarna. Antaligen med sällskap
Eller så blir det att gå över till polaren och äta god mat där.

Ikväll så e jag och frugan bortbjudna på middag. Blir vi två och några till och äta massa tacos.
Det var riktigt länge sen man käkade det.
Har ju mest blivit kött o potatis här hemma dem senaste dagarna  eller entrecote o pommes när man har varit ute o ätit.

Blir nog väldigt mkt skratt på middagan idag, vi som ska dit e ett litet sjukt gäng.
Sen blir det att jobba o dem alla ska till jobbet. Några ska nog sjunga.
E karoke där jag jobbar ikväll. Alltid kul att jobba där på onsdagar o torsdagar.
Dels att man har nära hemma o stämningen på stället e skönt =)

Hoppas alla får en underbar dag idag..

Julen närmar sig med snabba steg och det är något man inte kan göra något åt.
Det är en högtid som jag tycker är tragisk för att folk alltid ska supa. För mig handlar julen
om gemenskap med folk som är nära och kära.
Så jag hoppas jag får jobba denna jul också. Förra julen så jobbade jag fem dagar i rad och det e något jag inte säger nej till igen. Riktigt skön att få jobba och slippa tänka på allt runt omkring.

Vad tycker ni om julen? Hur ska ni fira julen??

Ja det e frågan.

Kan man verkligen känna en person till 100%??

Jag har nu garvat dem senaste dagarna åt folk som tror att dem verkar känna mig.

Ena snacket efter andra, "hon är kär", "hon är rasist" jag vet inte allt va sägs om mig

Jag e sådan person som har väldigt svårt för att bli kär, lita på andra människor o verkligen inte rasist även om nu folk vill tro det.

Även om man får ett hum om hur jag fungerar så visa det sig sen hur fel dem hade om mig igen.

Jag e sådan som inte låter folk känna mig. Det är något jag trivs utmärkt med.

Enda folk kan veta om mig e att jag e bilintresserad tjej med 3st bilar,  har 5st hundar.

Så mkt mer vet folk egentligen inte om mig. Eller jo att jag jobbar som Croupier/dealer på nätterna på olika krogar runt om i sthlm.

Ligger i sängen med bärbara o tycker synd om mig o hoppas på att någon snäll vänlig själ vill komma med choklad till mig.
Det är ju nu tjejerna favoritvecka. Det e då man blir ompysslad av allt o alla för att hålla tjejens humör på topp.
Man vet ju aldrig vad som kan hända om man säger emot tjejen.
Fick en chokladkaka av pojkvännen igår. Allt för hålla mig på mitt glada humör.
Av någon konstig anledning så kan man bli rätt sur när denna vecka är.

Så idag blir det en myskväll, ligga o ta det lugnt o endast röra på sig när man ska på promenad med hundarna.

Varför ska killar inse saker försent? Hur mycke personer kan betyda för en?
Vilka känslor man har för den personen?
Ska det behöva gå så långt att man är nära på att förlora personen som killar då ska inse vad som är på väg att hända? För att dem inte kan öppna sig, behandlar en som skit pga dem e svartsjuka o inte kan hantera den?
Att låta tjejen få all skit pga svartsjukan.

Sen den ständiga förklaringen, Men du vet att jag har problem att öppna mig? Men vill stanna hos en kille som inte kan uttrycka sina känslor, som låter svartsjukan ta över även om tjejen råkar vara ärlig mot killen.
Har killar verkligen sånt kontrollbehov?

Har ni någongång känt er riktigt vilsna, Ni vet verken ut eller in?
Ni vet inte vart ni ska ta vägen, vem ni ska prata med?
¨
Jag vet inte vad jag vill eller vad jag känner. Allt känns så tomt inom mig.
Jag har ingen aning vem jag ska prata med. Har ju pratat med min underbara syster.
Jag ska ju vara tacksam att jag har henne. Man kan ju verkligen prata om allt med henne.
 Men det känns som man inte vill berätta allt för henne ändå. Även om jag berättar väldigt mkt för henne.
 

Hur mkt ska man behöva stå ut med innan man får hjälp från sjukvården?
Vart på akuten nu i två dagar i rad för att få hjälp för jag har smärtor i magen, ryggen som inte ens
går att beskriva på denna jord och har nu fått strålningar ner i bena.
Känns just nu som jag bara vill ge upp, ta mitt sista andetag. Ska till vårdcentralen om en timme.
Egentligen fanns det ingen tid men dem höll med mig att jag inte kan gå runt så här, kan inte ens jobba.
Alla pratar om att sjukvården i Sverige är så bra. Vart då någonstans? När e det man egentligen får hjälp?
 Ska jag  behöva vara med i en bilolycka för att få hjälp? Eller ska jag vara cancer sjuk?
Vad behövs egentligen för att få hjälp?